Jag använder så gott som samma träningsmetod hela tiden. När jag lär in nya saker undviker jag att ge kommando, ja jag undviker att säga något överhuvudtaget. Ibland får man ge några små hjälper men jag försöker i största möjliga mån låta bli. Jag ser ett betydligt bättre resultat då Tyra får tänka själv och prova sig fram, och det går fortare och fortare att lära in nya saker eftersom hon vågar prova.

Sen så delar jag ju upp varje "tävlingsmoment" (eller vad det nu är jag har tänkt lära in) i små små beståndsdelar och lär in en i taget sedan sätter jag i hop dem, först två och lägger sedan till nästa och så nästa.

Så långt går allt bra, jag är noga och tar det väldigt lugnt. Ser till att Tyra verkligen förstår och att det fastnat innan jag fortsätter. Men sen när det är dags för hela momentet det är där jag börjar slarva. Inte bra!!! Men nu är det slut med det.

Nu har jag infört 9 av 10 regeln. Dvs att när Tyra kan hela momentet kvalitetskollar jag det. Jag gör det 10 gånger inomhus (vissa moment måste tas ute direkt) och fixar hon nio av dessa då höjer jag svårigheten och gör det ute men på en lugn plats, fixar hon minst 9 av 10 då höjer jag svårigheten ytterligare och gör det med störning. När det funkar då kan jag nog betrakta momentet som inlärt och då är det underhållsträning som gäller, dvs kolla av då och då att det sitter, jag är livrädd att tjata och tjata.

Denna regel går ju även att använda på smådelarna, för jag anser att det kan vara bra att backa i störningsgraden då man sätter i hop dem för det blir ju en ny sak för hunden och då bör den få en lugn och ärlig chans att lyckas.

Detta tar tid, men Rom byggdes inte på en dag och vill man lyckas och lyckas bra så finns det inga genvägar - det är det som de glömmer att berätta i alla hundtränarprogram i TV. I verkligheten finns det inget klippbord.