Började helt ljuvligt med en skön promenad i sval, klar höstluft och strålande sol. Jag och Tyra njöt i fulla drag och humöret var på topp då vi återvände hem igen.

Maken fixade efterrätt till kvällens middag och satte upp den snygga spegeln vi köpte i torsdags - så nu kan jag äntligen, efter 10 års väntan se hur jag ser ut.   

Sen vände det snabbt, en person som ansåg att hennes hund hade full rätt att springa utan kontroll och hälsa på andra hundar "för hennes visste ju hur man undvek slagsmål" förstörde en hel del av min, makens och framförallt och tyvärr Tyras dag. Ett stort steg bakåt i träningen blev det och ärligt talat så kändes det som om vi slog i botten igen. Nu var det ju tack o lov ingen slagsmålsbenägen vovve och Tyra slipper ju gärna det med, så inget hände men att det höll på att starta var jobbigt nog.

Men en succé väntade, föreningen jag är insyltad i skulle visa upp delar av sin verksamhet i stadens park och det verkade vara uppskattat av alla som var där och det var många, särskilt med tanke på att stan var full av gratisevenemang som lockade.

Kvällen avslutades i goda vänners lag, tyvärr var jag så fullständigt slut så jag misstänker att det knappast var jag som bidrog till trevnaden, men gott och trevligt var det och det måste vi göra snart igen - kanske bara lite mer utvilade.

Dottern fick en ny vän, och det var ett hjärtslitande avsked som drog ut ungefär en timme efter att hon äntligen kröp ner i sängen. Ja hur ska detta sluta? Ska vi också bli såna där.....mopsmänniskor?

Dotterns nya kompis, Prästbackens Vanja Viking.

Foto: Kennel Nordanvinden (mycket oärligt stulen)