Japp så var det klart, kontraktet är på väg och allt är glömt, ja inte vad familjen (börjar verka lite maffia) har gjort - glömmer aldrig och är evigt tacksam. Men till dig berörda serviceinstans-person, alla kan vi ha en dålig dag och jag är ingen sämre människa att jag kan förlåta.

Så här kommer det att se ut:

Rummet mellan kök och vardagsrum blir dotterns, vi tar sovrummet på andra sidan köket och E får rummed trinettkök. R d.y får alternera mellan skrubben och E´s rum då han behagar masa sig hem någon helg.

Har kollat tapeter och hamnade bara på mörkbruna, borde ju fastna för färgglatt med tanke på hur glatt mitt sinne är just nu, men men... lite häftigt hade det varit med fondvägg i diskhandduksrutigt i köket, vem vet kanske vågar.

Modern har också tagit ett stort steg och nu ska systrarna med "gamla" mamma åka på IKEA, vi ska hjälpa mamma att skaffa sig en riktig säng, den första i hennes 25:åriga (blev du glad nu mamma) liv, hm hm hm och själv ska jag titta, känna och mäta inför det riktiga besöket - det med lite pengar på fickan :-)

Så risken är ju att fram till mitten på november kommer detta att likna en inredningsblogg - ni får stå ut.

Även detta år fick vi äran att delta på Nordanvindens kennelträff, något som vi med glädje tackade ja till. Hoppsan, med en sådan ära följde vissa krav. Fick i uppdrag att baka paj, vilket maken fick ta hand om och att fixa lekar - ha ingen match det.

Men dagen började med ruin-sök, efter viss väntan på "chefen", studerande av bebis (söt som socker, såklart) och rastning och bad av hund kom vi igång. Tyra var först ut, ivrig att äntligen få söka efter det långa uppehållet.

Foto: Annalena Nilsson Kennel Nordanvinden

Och söka det kan hon, kolla markeringen!

Foto: Annalena Nilsson, Kennel Nordanvinden

Efter avslutat arbete, alla figuranter funna ja då avslutar man såklart med lite klättringsövningar.

Sen fick Rufus ut och jobba, Maken hade gömt sig i ett däck - inga probelm för en rutinerad hund.

Foto: Annalena Nilsson, kennel Nordanvinden

Och jag hade klättrat upp på ett lastbilsflak, ingar problem för mig att klättra upp eller för rufus att hitta, däremot fick jag ha hjälp ner... lite pinsamt.

Foto: Annalena Nilsson, Kennel Nordanvinden

När Aina och Ronin också hade fått jobba var det dags för mopsarna att få komma ut.

Foto: R Ekman

Siri som vanligt snabbast (bådar gott inför kommande mops-race)

Men ibland vill inte mopsar lyssna och då tar matte Annalena fram den bestämda rösten och kopplen.

Foto: R Ekman

Och som vanligt när man ska hem är det folk försvunna, Maken och dottern hade gömt sig, men vad gör det när Tyra finns...tro inte att ni kan sticka från mig. Här har Tyra funnit dem och vi tar oss mot bilarna för färd mot...

MOPSÖN! Där ännu mer utmaningar väntade. Först fick vi goda pajer så vi skulle orka med lite stafetter. Många goda skratt och uppgivna miner men en del stilade en hel del, så som dessa två herrar:

Foto: Annalena Nilsson, Kennel Nordanvinden

Allt spring gör att man blir trött, särskilt jag och Siri, tur att det fanns gentlemen på träffen.

Kvällens värd satte nivån och kul hade vi

Foto E Ekman

Men någon verkade behöva be till högre makter

Foto: Annalena Nilsson, Kennel Nordanvinden

Stort tack till Annalena och Håkan för en trevlig dag och kväll. Underbart att få "höra till" er kennel.

Igår ifrågasatte en person på en serviceposition min ärlighet, min intelligens och indirekt även min utbildning till och med mitt civilstånd. Det kändes rent ut sagt förjävligt. Men då har jag något som den här personen inte hade räknat med (förutom social kompetens) jag har familj- den bästa och vänner. Ska bli ett sant nöje att på ett rätt och riktigt sätt trycka till vederbörande så att ingen annan riskerar att råka ut för samma sak.