Japp så var jag ju bara tvungen att testa igen, att spåra med Tyra. Den här gången klarade jag mig utan skador i alla fall men mina armar är nog minst två meter långa efter att släpats runt på en äng. Har ni sett 4 meters uppletande någon gång? Efter att Tyra körde 30 meters slag i spåret så spårar jag nu i kopplet men nog utnyttjar hon fulla längden och lite där till ändå.

Första apporten av 7 hittades galant efter en rejäl samling av hundhjärna (verkade vara utspridd över hela ängen), andra gick också bra förutom att det var så bråttom så hon lyfte den, släppte och sedan fortsatte sitt vinglande fram och tillbaka.  Sen var det bara svammel och nog för att jag kan tappa bort mig i spåret men jag är helt övertygad om att jag aldrig var in i en stängd hästhage då jag la det, så jag gjorde det oförlåtliga och styrde henne på rätt spår igen. Sen sista tredjedelen av spåret då hade hon blivit lite trött och av med en massa överskottsenergi och gick perfekt i spårkärnan och plockade de två sista apporterna klockrent...ja så där som hon SKULLE ha gjort från början.

Så nu blir det svåra spår för hela slanten, efter överläggning med "stora stödet", så att hon riktigt måste koncentrera sig... har en idé om grus - gräs - asfalt - grus......lite kringelikrokar osv...undra bara vad folk i byn säger när de ser mig ligga och rulla på marken, fast strunt i det vi ska ju ändå flytta.

I morgon blir det förhoppningsvis lydnad  stan och sen blir det sök i helgen - ÄNTLIGEN!!!