Man ska vårda förhållandet, det till vännerna, släkten, familjen och framförallt den äkta (eller oäkta) hälften. Man ska ta hand om varandra och få egen tid tillsammans utan barn och annat...

Man läser om par som ser till att få "åtminstone" en kväll per vecka tillsammans på tu man hand, och som åker på weekends till Dubai "bara på två" och unnar sig minst en vecka i solen eller på skidorten utan barnen....

Om vi nu bortser från det ekonomiska - HUR GÖR DE???????

Jag hade en plan idag, Äldsta brorsan och dottern hade bokat in speldag/kväll, då spelar de tv-spel, trycker i sig chips och dottern njuter i fulla drag av att ha storebrors odelade uppmärksamhet. Jag skulle vara ledig, förutom bokföring och planeringsarbete och maken skulle bara till gymmet så vi hade ju ALL tid i världen. Min tanke var ett cafébesök, sitta och småprata, titta på folk helt utan någon som vill ha mer, smaka på min kaka, vill gå, vill inte sitta still, vill prata om tv- och datorspel...bara jag och maken helt enkelt. Vi skulle kunna vara tysta om vi ville, prata om det kändes bättre. Kommer inte i håg sist vi hade den stunden tillsammans, bara jag och maken.

Men nu är klockan 17:20 och vad har vi gjort? Ja jag har gjort bort det jobb jag skulle och han har tränat, sen har vi handlat, lagat mat, bakat, rastat hundar, tagit hand om barn...... och inte har vi hunnit dricka kaffe tillsammans sen frukosten och definitivt inte ensamma.

Nähä inte den gången heller. Men ikväll ska vi ha nästan alla barn här på middag samt "svärsonen", dottern har en av sitt livs lyckligaste stunder och vi har det ju ganska trevligt ändå. Kanske vi istället ska komma ihåg de här stunderna då vi aldrig var ensamma, den dagen då vi sitter här hemma och alla barn har flyttat och det är tyst och hemskt. Så det är bara att inse ska vi vårda vårt förhållande får vi göra det tillsammans med alla andra för ensamma är vi inte - inte just nu i alla fall.