Man ska vårda förhållandet, det till vännerna, släkten, familjen och framförallt den äkta (eller oäkta) hälften. Man ska ta hand om varandra och få egen tid tillsammans utan barn och annat...

Man läser om par som ser till att få "åtminstone" en kväll per vecka tillsammans på tu man hand, och som åker på weekends till Dubai "bara på två" och unnar sig minst en vecka i solen eller på skidorten utan barnen....

Om vi nu bortser från det ekonomiska - HUR GÖR DE???????

Jag hade en plan idag, Äldsta brorsan och dottern hade bokat in speldag/kväll, då spelar de tv-spel, trycker i sig chips och dottern njuter i fulla drag av att ha storebrors odelade uppmärksamhet. Jag skulle vara ledig, förutom bokföring och planeringsarbete och maken skulle bara till gymmet så vi hade ju ALL tid i världen. Min tanke var ett cafébesök, sitta och småprata, titta på folk helt utan någon som vill ha mer, smaka på min kaka, vill gå, vill inte sitta still, vill prata om tv- och datorspel...bara jag och maken helt enkelt. Vi skulle kunna vara tysta om vi ville, prata om det kändes bättre. Kommer inte i håg sist vi hade den stunden tillsammans, bara jag och maken.

Men nu är klockan 17:20 och vad har vi gjort? Ja jag har gjort bort det jobb jag skulle och han har tränat, sen har vi handlat, lagat mat, bakat, rastat hundar, tagit hand om barn...... och inte har vi hunnit dricka kaffe tillsammans sen frukosten och definitivt inte ensamma.

Nähä inte den gången heller. Men ikväll ska vi ha nästan alla barn här på middag samt "svärsonen", dottern har en av sitt livs lyckligaste stunder och vi har det ju ganska trevligt ändå. Kanske vi istället ska komma ihåg de här stunderna då vi aldrig var ensamma, den dagen då vi sitter här hemma och alla barn har flyttat och det är tyst och hemskt. Så det är bara att inse ska vi vårda vårt förhållande får vi göra det tillsammans med alla andra för ensamma är vi inte - inte just nu i alla fall.

 

öm

11 november 2012 21:49

Ja, man får lite att fundera på. Att vårda ett förhållande, handlar det inte om omtanke och hänsyn. Finnas där i vardagen när ungarna har mässling, diskmaskinen pajar, bussen missad, bilen trasig, morsan gnällig osv. Varför inte vara ärlig och säja: Just nu är jag ganska less på ungarna, det blir vi alla nån gång ibland, fast det är det bästa och käraste vi har. Kram

 

Lena

12 november 2012 08:00

Men Mamma du kan väl aldrig blivit less på oss ;-)

 

öm

12 november 2012 09:09

Ja, nu svarar jag som politiker när dom inte vill säga sanningen: Det var en bra fråga!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vill ha jul NU! Jag vill pynta, klä in hela hemmet i rött, plocka fram tomtar och ta in granris, skaffa gran och spela julskivor så grannarna ringer störningsjouren. Jag vill julbaka, lägga in sill och griljera skinka. Jag gottar ner mig i juli...

Om man kämpar med att minska rädslor genom att testa hundar, avla på hundar som inte visar rädslor, socialtränar hundar osv - varför använder man "skrämseltekniker och smärta" när man uppfostrar och tränar sin hund?   När man nu vet att hos hunda...

Jag har tvättdag, dvs inga respektabla rena kläder så jag smög med dottern till skolan i de inte särskilt välsittande joggingbyxorna, försökte se så där morgonhurtig ut men jag misstänker att det gick inge bra alls. Sen så vräker regnet ner, vilket d...

Känner för att ta upp bloggen igen och vara lite mer flitig med att rapportera vad som händer runt om kring mig men tänkte hitta en ny vinkel... och varför inte en "positiv blogg"? Bara glada hejarop och lyckliga små historier, jag kan i stället för ...

Debatten fortskrider på den lilla orten. De "proffesionella aktivisterna" har burits bort av polis och återvänt - vad kostade inte det i skattepengar? Tänk om de hade skaffat sig sommarjobb hos LKAB och betalat skatt istället, då skulle vi kunnat utv...