I går var det en bra dag, eller den började bra. Jag skrev på kontrakt för lokal till mitt företag. Vår hyresvärd som i nu äntligen fick träffa på riktigt var en trevlig man som jag tror vi kommer att kunna samarbeta på ett bra sätt med. Lyckan var total, jag var euforisk när jag hämtade dottern på skolan. Och så kommer det en människa, slänger ur sig en sak (kanske i alla välmening) som golvade mig fullständigt. Jag fick världens dåligaste samvete, kände mig som världens sämsta mamma som bara tänker på mig själv och mitt företag.

Men jag ryckte upp mig och avfärdade det hela som otänksamhet eller eventuellt idioti och tog med mig dottern till affären för att inhandla fredagsmys och matsäck till lördagens karatetävling.

Allt frid och fröjd,hemma lagar maken mat, jag plockar lite så att det ska vara fint inför kvällen. Sen efter maten då sätter det igång.

Hårddisken där alla foton ligger åker i golvet och så var den förstörd - ANDRA GÅNGEN och inte lär vi oss att ta backupper på CD-skivor. Tack o lov så har jag en del dubletter på min dator, nu SKA jag köpa skivor och bränna.

Sen inser jag att något är fel i köket, diskhon är full i vatten (diskmaskien är igång) - stopp i avloppet. Maken tar på sig det avskyvärda jobbet att försöka få lös proppen och trots min utryckning i ösregn runt halva stan och två affärer efter kaustiksoda så sitter den där den är. I eftermiddag ska han fixa rensband och göra det ordentligt.

Så nu har vi inget rent porslin, eftersom allt är halvdiskat i maskinen eller står smutsigt på diskbänken. Man får hejda sig att man inte spolar vatten i köket och det känns som om MC Donalds får laga mat ikväll.

Nu idag tycker man ju är en ny dag och att nu måste väl allt gå på räls. Verkar vara uppehåll från regnet, vilket är bra då jag jobbar idag och ska ha tre timmars sökkurs i skogen. Ja då lägger skrivaren av. Jippeyyyy.

Av någon anledning tvivlar jag på att det blir något lördagsmys heller.