Jag har haft många bra jobb och att de har varit bra har främst berott på kollegorna. Mitt första jobb var på ett Café och det är väl inte alltid så inspirerande att hälla upp kaffe och bre smörgåsar men vi som jobbade där var ett jättebra gäng och hade mycket roligt på jobbet och hade förmågan att tillsammans skratta åt det som inte var så särsilt kul.

Nästa riktiga toppenjobb var ca 20 år senare, på banken, det berodde också på kollegorna för arbetsuppgifterna var ganska rutinartade. Men där fick man verkligen vara med om att alla ställde upp för varandra, hjälptes åt, hade ingenting mot att dela med sig av sina kunskaper, alla jobbde tillsammans mot samma mål - att göra ett så bra jobb som möjligt och fort skulle det gå.

Därför var jag orolig när jag skulle starta eget, nu skulle jag ju vara ensam. Visserligen kommer det ju (förhoppningsvis) kursdeltagare men jag är ju  ändå ensam. Ensam om allt ansvar och det "tråkiga" arbetet. Men så träffade jag Paula på Älvdalens Hundhälsa och vi inledde ett samarbete och då fick jag en slags kollega om än hon är i Råneå. Men på en kurs i Råneå träffade jag Camilla som fortsatte att gå mina kurser och som en dag avslöjade en affärsplan, och jag som tragglat igenom alla möjliga hundiga affärsplaner sågade den direkt    och gav henne en annan, som jag själv funderat på men kännt att det var inte min grej. Hon nappade, gjorde om den en hel del till det bättre och nu är vi på gång. Ekman Hundägarutbildningar och IMAS Hunddagis har flyttat in i fina lokaler. Och nästa månad sätter jag i gång vinterverksamheten på riktigt.

Jag har kollegor, inte i mitt eget företag men ändå. Och hur kul är det att göra en grej av en turkos eller grön plasthink om man är själv? Vad jag menar? Kom förbi och hälsa på så får även du höra den historien!

Betongvägen 26, Storheden , Luleå.