Åhh vad jag saknar min man, ja jag saknar hans hembakade bröd (fast mjukkakorna jag bakade hos mamma idag blev riktigt bra), jag saknar hans mat och visst *och nu blir jag lite generad* saknar jag att titta på honom... men mest saknar jag nog hans cynism. Tänk att få dela vissa av upplevelserna jag haft med honom och fått hans kommentarer... då hade jag kunnat garva istället för att bara vara lite förundrad.

Saknar mitt hem också, min soffa, min säng - som innebär att jag får sova utan en snart nioårings knytnäve eller knä i ryggen - det kan faktiskt vara en fot också,,, är inte riktigt säker.

Men samtidigt är jag så glad över att vara här, "hemma" i Jokkmokk, hemma hos mamma. Med syskonen i närheten. Det var så längesen och nu när jobbet är avklarat så ska jag bara njuta av att umgås med dem resten av tiden. Vi ska äta sushi, julmat, fira födelsedag och bara ha det bra och umgås. För jag har ju världens bästa människor runt omkring mig. Tänk storasyster och svåger som inte bara lånat ut sin verkstad till mig, de har varit där varenda kurskväll för att kunna låsa upp och låsa samt ta mig och dottern fram och tilbaka. Sen har svågern ägnat tiden i verkstan till att snickra ett stall med dottern. Misstänker att det är den bästa födelsedagspresenten alla kategorier. Inte bara något färdigt, utan något hon kan vara stolt över själv. Tack snälla snälla Bertil för att du tagit dig tid!!!

Fast på söndag åker vi hem, på måndag ser jag fram emot att få komma till jobbet, se hur dagiset ser ut och sätta igång verksamheten på allvar i vår fina fina lokal.

Tänk vad jag har det bra! Världens bästa familj, världens roligaste jobb, en jättefin lokal och så inte att förglömma en toppenkollega som sliter på i sin ensamhet närjag är och sonderar terrängen för henne.... man det tar vi en annan gång   eller hur?

God Morgon Camilla!