Just nu känns det lite gnälligt - borde inte det men det är en sån dag.

Jag är trött, tröttare än tröttast - vill bara sova men kan inte göra det, för många måsten. Främst hemsidan som inte fungerar.

Jag är snuvig och risig, men inte så mycket så att jag med gott samvete kan krypa ner under täcket och säga att jag är sjuk.

Hundarna är knäppa - vilodag för dem igår, gissa läget idag! Nu är det full fart här hemma. En understimulerad hund går väl an, den vandrar och har man otur så piper den. Två stycken däremot, de gör gemensam sak av tristessen och så är de i gång.

Har för mycket att göra, och nog skulle väl tiden räcka till om man fick avsluta något någongång och lägga det i från sig. Men som det är nu blir det lite här och lite där. I går fick jag i alla fall tid att laminera ca 50 rallylydnadsskyltar (går inte fort) och göra i ordning en "tävlingspärm" med anvisningar och regler som kursdektagare kan kolla i om de funderar över ett moments utförande eller dylikt. Känns bra - nu är det gjort i alla fall.

En annan bra sak är att hemmet har hållts i relativt bra skick denna vecka så städningen i morgon bör gå som en dans. Och på fredag kommer det besök från Pajala till lokalen, en trevlig och duktig tjej som ska hålla kurser för mig i vår.

Så när man sätter sig ner och tänker efter så är det ganska ok, men jag skulle ju gnälla så då får jag gnälla lte till över snuvan då....

Det är väl kanske det här som är företagandets baksida.

Kom hem halv tio på kvällen och så ska man varva ner. Är trött och längtar efter att få lägga mig men det kryper i kroppen. Två kurser sitter kvar i kroppen och måste ut innan jag kan somna.

Varför kan folk inte gå kurser på morgnarna i stället?

Familjen har lagt sig, valpen tycker att jag ska göra lika så - kan inte förstå varför jag sitter uppe och protesterar högljutt. Normalt är jag ju nästan före 9åringen i säng.

Sen är jag upprörd. Eller less - får man tycka illa om barn? I min värld ska man skylla barns tillkortakommanden på de vuxna men när ett barn aldrig upphör att vara elakt - får man inte bli less åtminstone.

Fast egentligen är det väl mest synd om det här barnet. Som inte får lära sig hur man uppför sig, hur man är en bra kompis och att man retar inte andra.

Fast så kan jag inte tänka just nu - nu är jag bara less och ledsen, för att min lilla flicka var ledsen i kväll och jag inte kan skydda henne mot världens alla orättvisor. Fast det känns ju ganska lägligt att det är utvecklingssamtal på torsdag. Det är ju också en grej.... vi fick hem dotterns omdömen. Fina rakt igenom men inte ett enda ord angående den sociala kompetensen. Varför inte? Det är ju nog så viktigt om man ska klara sig i dagens samhälle. Och de som inte har den per automatik - de behöver hjälp. För det går inte att komma ifrån, det spelar ingen roll hur bra du är i matte, kan du inte tala för dig, marknadsföra dig så får du det svårt att få ett jobb.

Kan du inte visa en social sida kommer alltid någon titta snett på dig - hemskt eller hur, men än värre för de som aldrig får chansen att lära sig - de är inte det minsta hjälpta över att världen BORDE vara på ett annat sätt.

Nä nu fladdrar jag i väg- kanske bäst att sova ändå.

Julplanerna är gjorda och det blev enkelt.

Dagen före julafton - Farmor

Julafton - hemma, ALLA är välkomna men meddela torsdagen före julafton ifall ni tänker komma.

Juldagen - har vi bjudit in oss på middag hos Bella och Tore

Annandagen - vila!

Men att komma fram till detta var inte så lätt. Det finns så många alternativ  och så många man vill vara med och kanske känner att man måste ta hänsyn till. Och när familjer inte ser ut som familjer gjorde förr - när man hittade på julen. Då blir det inte särskilt lätt.

Men tänk så finurligt, jag råkade kika i en almanacka och då såg jag att året faktiskt har 365 dagar (366 dagar ibland om man har tur) dvs 365! dagar då man kan umgås, träffas och ha trevligt. Och SÅ stor familj har inte jag så att dagarna inte räcker till - lite mycket jobb kanske men det har jag ju löst med att tvinga vissa delar av familjen att gå kurser så då får jag ju träffa dem i alla fall.

Så snälla ha inte dåligt samvete om ni inte hinner åka till mormor, farmor, faster, kusinen, kusinens mosters ingifta mans barnbarn och allt vad det kan tänkas vara, just på julafton. Året har 365 dagar och är det någon gång man ska ta det lugnt och rå om sig själv så är det väl just på julen.

Förresten ni har väl en VIT-jul hos er!

En helledig helg, den sista på länge.

Fredag - då skulle det städas (och hur det gick, det vet ni)

Lördagen började med stora ambitioner om städning och sen ett massivt frossande i godsaker, god mat och vin...

Så smällde det till, bokstavligen. En smäll ( ja det smäller i huvudet) och jag var däckad - MIGRÄN!

Akututryckning till apoteket - varför är medicinen alltid slut när man behöver den?

Tryckte i mig triptaner i massor och kämpade mig genom Röda Korset, helghandling och lördagsfika på COOP. Hemma började det släppa men vinet vågade jag mig inte på, gomaten ville jag inte riskera att återse i mer flytande och mer illaluktande form så det blev enklare mat och julmust i stället. Nu förvandlade maken den enklaste maten till en festmåltid och allt fick stanna kvar så det blev riktigt trevlig i alla fall.

och nej ingen städning...

Söndag, då var en efterlängtad tur till Farmor planerad. En 9 åring skulle uppvaktas och jag hade storslagna planer på spår med Peppe. Tyra som varit krasslig vågade vi inte utmana för mycket (allergisk reaktion på oljebehandlade tuggben vet vi nu) så blev det en skogpromenad så att de bara fick vara hundar. Jag och maken fick lite avstånd mellan varandra och Tyra tog självklart tillfället i akt och körde några frivilliga rapportskick, lille Plutt som förövrigt firar 9 månader idag, hakade på och sprang egna skick för allra första gången. Vilken målmedvetenhet - trots att han mötte Tyra på halva sträckan så gav han henne inte ens en blick utan fortsatte till mig precis som han skulle, det är mattes prins det.

Fika och så hem. Då satte städivern i gång och det blev i alla fall acceptabelt här hemma. Mattor har lagts in, och jag känner mig jättemodig. Men de går ju att tvätta om det skule hända en olycka.

I kväll fick jag min gomat - makens Pizza och mitt vin. Byggde sen en hästhage av ätpinnar och dottern var mycket nöjd med resultatet.

Och så avslutar jag helgen och ser fram emot en ny spännande vecka.

och inte har jag städat.

Fredagar är min stora städardag, då 13:30 hemmet ska vara skinande rent och den rena tvätten ska ligga snyggt vikt på sina hyllor och jag kan hämta hem dottern för mysig kvalitetstid tillsammans.

I går kantades förmiddagen av "måsten", ett samtal här, ett mail där, en hund skulle ut och en kompis ringas (var väl inget måste men genererade i tre kursanmälningar och framförallt en mycket trevlig pratstund.)

och sen kom maken hem på lunch. Allt jag hade lyckats prestera var en bunt ren ovikt och lätt fuktig tvätt.

Ja men skam den som ger sig och jag gav mig på badrummet (tänkte börja där det är som värst), städade, skurade och fejade samtidigt som systerdottern satt i köket och pluggade under mig stenhårda bevakning, hon ber nog knappast moster om hjälp igen. 13:20 får jag panik - dottern ska hämtas och inte ens badrummet var klart.

Hämtar hem dottern, gör klart badrummet och sen är det bara att börja med middagen (då har jag även rastat ett antal hundar, fixat mellis och fördjupat mig i muskeluppbyggnad).

Maken kommer hem och frågar lite försynt: "Har du städat? För i så fall har Peppe varit väldigt elak mot dig"

Tittar på hundhåret, resterna av de sönderslitna hundleksakerna, den demolerade fårskinnsfällen, dammet, skräpet, alla halvtorra kläder och suckar.

Gissa vad jag ska göra idag!

I går var ytterligheternas dag.

Mina hundar har relativt fri uppfostran. De får hitta på sina egna små bus och jag kan skratta med/åt dem då jag stopar dem från att tugga i sig mina sockar (Peppe), bära och gömma skor (Tyra) och lite annat smått och gott de hittar på. Men det finns så klart gränser.

De får inte visa någon som helst aggressivitet mot någon människa. Visst skulle nu någon skulle vara så dum att de hoppar på mig en mörk natt när jag är ute med Tyra får hon självklart tugga rejält på den/dem. Men om någon vill hälsa på henne, klappa henne så ska hon acceptera det. För tänk om ett litet barn vill hälsa, eller de som bor i gruppboendet i vårt hus, de kanske pratar underligt (i Tyras öron), går konstigt ( enligt Tyra) men inte får hon reagera mot dem för det. Eller bara vem som helst som tycker om hundar. Särskilt om någon vill hälsa på Tyra och tycker att hon är fin, blir jag extra glad - för det är mer vanligt att folk tar omvägar när vi kommer.

(här höll jag på att peta mig ögonen efter att ha hackat chili...tur jag kom på mig)

Visst det kan vara jobbigt när var och varannan människa ska hälsa på den söta valpen (läs Peppe) men vad gör det egentligen? Vem vet det kanske är en jättetrevlig människa som har något bra att dela med sig av.

Då blir man ledsen och illamående då man hör om hundägare som stolt berättar om sin hunds aggressiva sida å andra sidan får man hör att det finns "proffs" (folk som får betalt via våra skattepengar för att handha och utbilda hundar) som råder ovetande hundägare att stoppa lufttillförseln på hunden med stryphalsband för att den stjäl sockar.....

Det är beklämmande.... nu busar mina hundar förresten, det efter att Tyra försökt torka av bordet - utan trasa. Men vad gör det???? Jag har mina hundar för att jag tycker om dem och de är en del av familjen. De är inga robotar som jag ska plocka fram när jag vill träna lite hund.

Jag måste effektivisera tiden - jobbade 14 timmar i går och vad fick jag gjort? INGENTING!!!

Dagen gick åt till att tänka på allt jag måste göra men inte kommer att hinna med.... Inte bra.

Nä nu attans ska här bli planering så jag stjäl Elsas idé, veckoschema i bloggen (dock en dag för sent denna vecka)

Tisdag: Morgonen inleds med besök av rörmokaren som ska kolla varför det ständigt blir stopp i avloppet i köket. Samtidigt som det tänker jag göra lite skyltar och prislistor till lokalen. Klcokan 12 bär det av till jobbet, då ska jag sätta igång med anslagstavlorna, skönt att få göra lite "riktigt" arbete till skillnad från pappersvändandet. 14:00 är det fri träning så då blir det att fixa fika och hjälpa eventuella träningsekipage samt säkert en hel del trevligt hundsnack också. Mellan 16 - 18 ska jag fortsätta planera vårens kurser och äta middag. 18-19:30 Vardagslydnad 2 och de ska få träna "lugna platsen" och inkallning. 20:00 bör jagvara hemma och då ÄR arbetsdagen slut (om jag nu inte tar några mindre suddiga kort att lägga ut på FB.

Onsdag: Second handtur med storasyster. Planen är att kolla mycket och köpa inget - får se om det håller. På kvällen är det klickerkurs.

Torsdag: Bokföring och fakturering HELA dagen. Ledig kväll :-)

Fredag, Lördag och Söndag.... tydligen är jag ledig, ska se om det håller.....

Man ska vårda förhållandet, det till vännerna, släkten, familjen och framförallt den äkta (eller oäkta) hälften. Man ska ta hand om varandra och få egen tid tillsammans utan barn och annat...

Man läser om par som ser till att få "åtminstone" en kväll per vecka tillsammans på tu man hand, och som åker på weekends till Dubai "bara på två" och unnar sig minst en vecka i solen eller på skidorten utan barnen....

Om vi nu bortser från det ekonomiska - HUR GÖR DE???????

Jag hade en plan idag, Äldsta brorsan och dottern hade bokat in speldag/kväll, då spelar de tv-spel, trycker i sig chips och dottern njuter i fulla drag av att ha storebrors odelade uppmärksamhet. Jag skulle vara ledig, förutom bokföring och planeringsarbete och maken skulle bara till gymmet så vi hade ju ALL tid i världen. Min tanke var ett cafébesök, sitta och småprata, titta på folk helt utan någon som vill ha mer, smaka på min kaka, vill gå, vill inte sitta still, vill prata om tv- och datorspel...bara jag och maken helt enkelt. Vi skulle kunna vara tysta om vi ville, prata om det kändes bättre. Kommer inte i håg sist vi hade den stunden tillsammans, bara jag och maken.

Men nu är klockan 17:20 och vad har vi gjort? Ja jag har gjort bort det jobb jag skulle och han har tränat, sen har vi handlat, lagat mat, bakat, rastat hundar, tagit hand om barn...... och inte har vi hunnit dricka kaffe tillsammans sen frukosten och definitivt inte ensamma.

Nähä inte den gången heller. Men ikväll ska vi ha nästan alla barn här på middag samt "svärsonen", dottern har en av sitt livs lyckligaste stunder och vi har det ju ganska trevligt ändå. Kanske vi istället ska komma ihåg de här stunderna då vi aldrig var ensamma, den dagen då vi sitter här hemma och alla barn har flyttat och det är tyst och hemskt. Så det är bara att inse ska vi vårda vårt förhållande får vi göra det tillsammans med alla andra för ensamma är vi inte - inte just nu i alla fall.